Byt kostymen mot ett blåställ
Tänk att du sitter på ditt kontor och det är råttor överallt. Ok nu är du kanske inte jätterädd för råttor men de tuggar i sig dina viktiga avtal och dokument på nattetid, det hjälper inte att sätta ut fällor, för råttorna klurar ut sätt att komma förbi dem och fortsätta tugga i sig dina datorkablar, papper och pennor...
Om du och dina arbetskamrater på kontoret fick bestämma så skulle råttorna helt enkelt tas bort, inte utrotas nejdå, men de fick gärna leva där man de inte kunde göra skada och påverka din brödföda, det blir ju väldigt dyrt att skaffa nya sladdar och skriva ut papper igen och igen, och dina kunder blir sura för du inte kunde sköta ditt jobb ordentligt, och vill inte betala. Och det blir ju inte mycket pengar över heller till dina räkningar, mat och hyra, så du måste ta ett extraknäck för att klara av allt.
Problemet är ju att råttornas bevarande bestäms av folk på landet, som inte har en enda råtta, de tycker att råttorna är en hotad art och vill att de ska finnas flera av dem i städerna, det kan väl inte göra så mycket att de käkar lite sladdar, du får väl skylla dig själv som inte stänger in din dator och dina papper bättre!?
Dom förbaskade lantisarna lägger dessutom miljoner av våra skattepengar till att köra runt vilsekomna råttor i landet, flyttar tillbaka dem till städerna, är det rimligt, när de samtidigt höjer pensionärsskatten och sparkar lärare och vårdpersonal? Tänk om de kunde sätta sig in i problemet lite bättre, eller ännu hellre låta oss som drabbas av det bestämma hur vi skulle hantera det! tänk om de kunde ha lite storstadsperspektiv på sina beslut!
Nåja, det finns många exempel på vi och dom, och lösningen är inte att underbygga den klyftan, nej tvärtom, här måste skapas högre förståelse för varandras livssituation, arbete och fritid, förutsättningar och möjligheter.
Idag så bor 7 av 10 svenskar i större orter och städer, på kommunnivå så sitter de styrande i huvudorten liksom på riksnivå, olyckligtvis beslutas därför saker med storstadsperspektiv, utan att landsbygdsbon som faktiskt får leva med konsekvenserna - kan påverka.
Det är ungefär 2 generationer sedan många i staden hade en naturlig kontakt med landsbygden, och med den även kunskapen om hur mat produceras, känslan för bondens hårda vardag och förståelsen för hur samverkan mellan människa, djur och natur fungerar på bästa sätt.
På landsbygden produceras el, förutsättningar för värme, och mat, det är fakta, och utan folk på landsbygden så har vi inte dom sakerna kvar i Sverige, så är det... vill vi det?
Tyvärr så finns det människor i vårt moderna samhälle idag, som när de handlar sin mat i butik, inte tänker på hur djuret eller grönsaken har behandlats innan det landade inplastat i disken, inte vet, inte bryr sig eller tänker på om djuret gått i en hage nära butiken, mumsat på gräs eller stått i enorma fållor på andra sidan jordklotet, trångt och blivit tvångsmatade med hormoner och genmanipulerat foder, slaktats med tvivelaktiga metoder efter en lång transport och transporterats med hjälp av hur många liter olja som helst, fram till butik....
Oaavsett om man är fåruppfödare eller vegan, så har man rätt att tycka vad man vill, men man bör respektera varandra, gynna närproducerade livsmedel, stärka vår självförsörjningsgrad och prova på den andres kostym ett par veckor, först då hittar man förståelsen och kanske en ny vänskap på köpet, för man kan ju inte blanda ihop sakfrågor med människor, det spelar ju ingen roll om min respektive tycker om blått, gillar Vikingarna och fiske, och jag älskar rosa, Iron maiden och knyppling. Sak samma med vad man tycker om det mesta, eller hur!?
Jag önskar mer praktisk kunskap i skolan, redan från lågstadiet, minst ett par veckors praktiskt lärande hos en lantbrukare t ex, varje år, sen kan man bli vegan så mycket man vill, men då har vi minskat klyftan emellan oss i alla fall, och byggt skillnaden på respekt och kunskap. Om fler lär sig odla och ta hand om djur och natur, skulle hela landet ha större chans att leva igen, nättrollen tvingas tillbaka till sina stenar och dö ut, kärlek skulle flöda och alla skulle leva lyckliga till tidens ände, oavsett om man är kontorsråtta i kostym eller lantis i blåställ,
peace and love!
